Här skulle jag kunna citera taijimästare från alla tider och skriva ner några stora fraser från taijiböckerna, mystiska vackra citat, men… vad betyder Taiji för just mig?
Var och en upptäcker nog sin egen Taiji.
Skulle jag ha fått sämre resultat från rörelserna om jag aldrig hade hört talas om Tao? Skulle min upplevelse av Taiji ha varit annorlunda om jag inte visste att dess geografiska ursprung var Kina?
Antagligen inte.
Rörelserna har en vikt i sig. Den som praktiserar dem upptäcker det. Eller inte.
Jag föll för Taiji redan när Liljan Åslund min första taijilärare lärde mig första delen av formen i Delsbo 1994. Jag hade haft en längtan att få röra mig sakta, att stanna upp och njuta av små rörelser. Medvetna rörelser, kan jag nu säga .
Taiji tillfredsställde den längtan.
Entusiastiskt gick jag vidare. Jag sökte upp hennes lärare, Ulf Wamming, som lärde mig resten av formen bestående av 37 positioner. Kurserna organiserades av föreningen Zenvägen som hade lagt till Taiji som ett komplement till Zenmeditationen.
Under de första två åren av taijiträningen upptäckte jag med förvåning att min hälsa hade blivit avsevärd mycket bättre. Jag hade inte sökt något mer i Taiji än njutningen av de långsamma medvetna rörelserna. Nu förstod jag att övningen hade påverkat hela mig.
Jag hade blivit stärkt både psykiskt och fysiskt. Jag kände mig mer grundad, mer balanserad.
Oundvikligen blev jag sporrad! Om jag hade fått så mycket på två år, vad skulle jag kunna uppnå efter tio, tjugo år av träning?
Taiji utvecklas hela tiden och de flesta som utövar det uttrycker att de aldrig kommer till en punkt där de känner sig fullärda. Jag har tränat för flera lärare som har utökat mina kunskaper och för närvarande tränar jag för Wee Kee Jin elev till Mr Huang. Han fokuserar på att lära ut hur man tillämpar principerna i Taiji i parövningarna (Push Hands), vilket har fördjupat min förståelse av Taiji.
Elena Machin
